Jag har insett hur fucking jävla stark jag är, inte bara för det jag gått igenom. Även  för att jag har dom underbaraste människorna i mitt liv runt mig. Och jag uppskattar varje minut med er. Familjen, jag älskar er ni är mitt blod och inget kan ändra på det. Saknar farsan som fan, men jag vet att han ser mig. Och jag tror han är sjukt stolt över mig, även fast man inte alltid känner sig stark. Så finns det alltid någonting i ditt liv som ger dig styrkan att orka vidare. Du var allt för mig, men jag vet att en dag så ses vi igen, men det är inte min tur än. Men när väl dagen kommer så kommer jag få träffa dig igen, hålla om dig. För all evighet! Vi mot världen, jag älskar dig pappa! Må du vila i frid.