Hej pappa, förlåt för att jag inte skrivit till dig på länge. Imorgon är det 7 månader sedan du försvann ur mitt liv. Jag har inte glömt hur du såg ut eller vad du brukade säga, men jag kommer inte ihåg din röst någemer. Och det gör så ont att folk alltid har rätt. Det kanske är så att om man inte har en tro så dör man av en sjukdom. Men jag har ingen tro och jag är inte död för det? Och jag tänker absolut inte börja tro på någonting heller för varför ska jag sitta och tro på någonting som ingen kan bevisa att det finns. Det är bara slöseri med tid enligt mig. Jag ska snart åka till skolan och jag ska träffa Linda idag också. Och jag måste bara nämna att folk som sårar andra för sin egen lycka borde inte få finnas. Dom personerna kunde ha dött istället för dig för dom förtjänare verkligen inte att leva om dom håller på som dom gör. Kanske märks att jag är trött på den här hålan nu, men jag önskar att jag var 18 år och hade tagit studenten så jag kunde fly, springa snabbare än vinden här ifrån. Men det är ett bra tag till jag kan göra det. Första bästa chans så drar jag.

Jag älskar dig pappa, vi ses i morgon!
I will love you to the day that i die.