Jag drömmer ofta om saker, som jag hoppas ska hända. Typ som inatt så drömde jag en dröm jag nästan drömmer varje jävla kväll. Det börjar liksom med att jag sitter inne på mitt rum och jag hör att någon ropar mitt namn nerifrån och jag ropar bara tillbaka för att se vem det är. Och inget svar får man. Jag reser mig upp för att gå ner och kolla vem det är som vill mig någonting. Jag märker att allting är annorlunda för det ser ut på ett annat sätt hemma än vad det gör idag. Det ser exakt ut som när jag var 14 år hemma. Har mitt gammla rum och exakt möblerat. Fast jag går ner för att se. Och vem fan är det som har ropat? Jo självklart, det ska vara min pappa som har ropat. Jag frågar bara vad han vill. Han säger att han bara ville se vad jag gjorde, och jag svarar bara ingenting. Sen så går jag upp igen? Vafan, sen vaknar jag och frågar mig själv varför tar jag inte tillfället i akt och säger någonting till han. Istället för att bara svara "ingenting". Det känns så konstigt att jag bara ser min pappa i mina drömmar nu för tiden. När jag vaknar så blir jag som irriterar på mig själv för jag inte säger att jag saknar honom och att han inte får försvinna igen. Men nej. Det gör jag ju förfan aldrig! Jävla hor piss dag. Äckel snö och äckel fredag och äckel helg. Jag vill bara försvinna under jorden eller bara försvinna ett tag, eller ett jävla bra tag i allafall.

Men det går ju inte, jag har ju min familj och mina vänner här?
Som jag älskar sjukt mycket, men om man tänker så här?
Om jag skulle börja ta mig själv i första hand i stället för att tänka på vad andra skulle känna,
Då kan jag lova att jag aldrig hade stannat kvar här. Inte en enda sekund till.
Om ni har haft känslan att ni bara vill packa ert pickochpack och bara dra, om ni kan det.
Så då frågar jag er, Vad fan väntar ni på? Dra bara, ni kommer inte ångra er!
Kommer inte bli en bra dag idag, deprissionen smyger på en bakifrån.

Over and out.