Ja, livet. Vad ska man säga. Om någon frågat mig för 4 år sen vad jag ångrar mest,så skulle svaret vara likadant än idag. Och det är livet. Jag ångrar livet. Att ens vara här på jorden, att ens andas eller skratta eller gråta eller le eller känna sig ledsen. Jag ångrar allt, att jag ens föddes eller ens dom dumma sakerna man sagt. Vad jag har insett och förstått så var inte det här min tur att leva. Det var inte min tur att vara glad och känna den där sprudande livsglädjen, det var min tur att leva i missär och alltid hata mig själv. Att vakna varje morgon med den där sjuka ångesten och fråga dig själv om du verkligen orkar gå upp idag. Om det verkligen är värt det, om du någonsin kommer lyckas åstakomma någonting bra i ditt liv.

Som jag skrev för flera år sedan.

16 år och trött på livet. Nu 21 år gammal. Och ännu tröttare på livet.